Jag parkerar bilen på gatan, något som blivit ett veritabelt konststycke eftersom hårda snöhögar och isbana som underlag är givna ingredienser. När jag går ur bilen märker jag det. Det är något som inte stämmer. Något som inte varit där förut. Jag funderar medans jag kasar över isen och tar mig upp för de livsfarligt hala trapporna till min port. Känslan försvinner inte. När jag kommer upp i lägenheten gör jag något jag inte gjort på många månader: drar ner plisségardinerna för att skugga solens intensiva ljus in i vardagsrummet.
Det är någonstans här som polletten åker ner. Jag förstår känslan i magen, och den främmande doften i luften. Jag sticker ut huvudet på balkongen. Solen gassar i snön.
Det blir bekräftelsen. Det luktar vår. Först tvivlar jag lite, för så fort våren kommer tassande brukar också min vårdeppighet göra det. Men nää, inte minsta lilla depp. Bara skönt. Och en betryggande lukt av vår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Man gratulerar till vårkänslan. Jag fryser för mycket under morgonturen till jobbet för att känna av våren. Men snart så..
Markattan
Mmm... jo, du har nog rätt i att man kan ana vår. Men framför allt såg jag en fantastisk solnedgång ikväll, en sådan man kan leva länge på.
Visst är det härligt när den där lukten uppstår...här är det ett tag kvar innan den känns men solen lyser och det är ju ett bra tecken.
Ja, ja åh va glad jag blir av att läsa det här inlägget. En perfekt start på morgonen liksom, kanske skulle ta mig en promenad idag!?!?!;) Tusentack för hjälpen med engelskan, kramar!!
Skicka en kommentar